Personlig Utveckling Nu

Personlig utveckling för ett älskvärt liv

Föreställ dig att du fortfarande har denna ovana om 10 år

Vi har alla dåliga vanor. Laster. Jag har bland annat en tendens att knäcka nacken och ryggen överdrivet, frossa godis (choklad och lakrits, mmmmm) och prokrastinera viktigt arbete med sociala medier och smågöra.

Och ja, absolut – vi är människor. Ingen är perfekt. Vi är inte fyrkantiga robotar som nyttomaximerar deluxe och aldrig gör något odygdigt. (Det vore kanske ganska trist ändå?)

Men vi vet att vissa saker stjälper oss. Vi VET det. Till exempel mitt prokrastinerande. Jag vet att det inte ger någonting. Att det i princip enbart är skit. Tid och energi rakt ner i toan. Vips. Borta.

Och när vi gör dessa saker är det lockande att tänka ”Jamen någon dag kommer det klicka och så löser det sig. Någon dag får jag en eld under rumpan, och DÅ.”

I dessa lägen, låt mig referera till en tanke  som bloggaren Luke Eilers sade häromdagen: Föreställ dig att du om 10 år fortfarande är fast i denna dåliga vana.

”Nej men aldrig i livet” tänker vi. ”10 år till av denna last? Hell no! Jag vet bättre än så.” Men så försummar vi en viktig sak…. För att vi om 10 år inte ska vara fast i denna ovana krävs det att vi under en ”idag” sätter ned foten och bestämmer oss för att sluta.

Det kan vara idag’et som är idag. Det kan vara idag’et som är om 4 månader. Det kan vara idag’et som är om 3 år och 2 dagar. Det kan vara idag’et som är om 10 år.

Min poäng är att den där ”någon dag” då det ”kommer klicka och så löser det sig” aldrig kommer. Allt som kommer är en massa ”idag.”

Så, i princip, om vi inte sätter ned foten gentemot ovanan idag, VARFÖR skulle vi då magiskt göra det om 10 år, eller under en annan ”idag” påväg dit? Det är ju samma ”idag” vi står inför nu som då, inte sant?

Formulerat annorlunda, vi kommer om 10 år fortfarande vara fast i denna ovana om vi inte under en ”idag” bestämmer oss för att göra en skillnad.

Låt oss aldrig försöka lura oss själva i att ”någon dag” kommer. Allt vi har framför oss, och allt vi har att jobba med, är en massa ”idag.”

Men låt oss heller aldrig försöka lura oss själva i att tro att vi behöver en ”någon dag” för att göra det vi vill göra. ”Idag” förser oss med all råmaterial vi kan tänkas behöva. 😎💣💥


PS. Självfallet gäller detta inte bara de kassa saker vi vill sluta göra men även de bra saker vi vill börja göra. Om vi aldrig under en ”idag” tar tjuren vid hornen kan vi nog inte räkna med annat än att även de saker vi ”absolut ser oss själva görandes någon dag” om 10 år fortfarande är ogjorda.

Slutligen, självfallet minskar vissa ovanor gradvis, eller av sig själva. En dag kanske vi till exempel märker att vi inte längre behöver 16 koppar kaffe för att klara av dagen. Vidare kan även yttre förhållanden ändras. Men i ett försök att istället fokusera på det som ligger i vår mer direkta kontroll (beslutsfattande) valde jag att ej inkludera detta i inlägget. (Detsamma kan nog även appliceras på att börja göra bra saker; vi kan säkerligen även här ”glida in på dem” utan att en dag ha fattat ett konkret beslut om att börja göra dem, men det känns långsökt att i längden räkna med detta mer sporadiska glidande om vi söker konsekventa resultat.)

Fuck orden ”borde” och ”egentligen”

Orden ”borde” och ”egentligen” är ofta, om du frågar mig, skitord.

🌞 ”Du borde inte göra det där.”
🌞 ”Egentligen gör man inte så.”
🌞 ”Du borde göra sådär istället.”

Poängen är att dessa två ord, även om det ibland känns så, inte har något värde i sig. Alltså, inget påstående blir värdefullt bara för att man inkluderar orden ”borde” och ”egentligen.”

Värdet av dessa ord är relativa, och hänger helt på hur mycket du värderar meningens andra, osagda, implicita del:

🌞 ”Du borde inte göra det där” – OM du vill att X ska hända.
🌞 ”Egentligen gör man inte så” – OM du vill att Y ska hända.
🌞 ”Du borde göra sådär istället” – OM du vill att Z ska hända.

När man skriver ut det såhär blir det tydligt att ja, ibland är orden ”borde” och ”egentligen” värdefulla. När vi vill att OM-delen ska inträffa kan påståendet absolut vara en värdefull riktlinje.

Men LÅNGT ifrån alltid är detta fallet, varpå orden faller platt som dåliga försök att pusha oss till att göra något annat än det vi gör eller vill göra, helt enkelt för att man ’egentligen’ inte ’borde’ göra så.

Och i dessa situationer säger jag Fuck borde, och Fuck egentligen – i vad du vill göra, i vad du vill bli, i vad du vill vara som, och allt däremellan.


P.S. Och ibland kanske det är så att du vill att detta OM ska hända, men att du inte köper resonemanget. Alltså, du tror inte på att du ’egentligen’ ’borde’ göra på ett annat sätt för att få detta OM att inträffa. Ett bra exempel är från filmen Mudbound:

Dotter: ”I’m not gonna be no farmer. I’m gonna be a stenographer.”
Son: ”A ste… what?”
Mamma: ”It’s kind of like a typist.”
Son: ”They don’t allow no coloured typists.” [= Du borde inte försöka göra det OM du vill lyckas.] Pappa: ”Your sister will be the first.” [Hon vill lyckas, men pappan köper inte resonemanget om att hon ’borde’ göra på ett annat sätt för att lyckas; han tror på hennes förmåga att lyckas som en ’typist.’ ➡️ Fuck borde. 😎]