Vad kan du göra idag för att komma tillbaka till känslan av att det är du – och bara du – som i slutändan bestämmer över din tid och energi?

Vad kan du säga nej till? ❌

Vad kan du säga ja till? ✅

Vad kan du låta vara precis som det är – fast du låter känslan av att det är valt ta mer plats, och känslan av att det är en börda du är hopplöst underlägsen därmed ta mindre plats?

Känslan av att vi måste göra något, och inte har något val i detta, är kass. Det tycker jag i alla fall. Riktigt kass.

Den sätter sina två händer runtom FRIHETENS sköra hals, och tar i tills knogarna blir vita. Vilket är trist, för jag älskar känslan av att vara fri som en 🦍. (Fri som en gorilla, som man brukar säga.)

Men sanningen är att vi i princip alltid har ett val. Vad gäller allt.

Ofta finns det konsekvenser om vi släpper ett av dess måsten. Ibland stora konsekvenser. Moraliska. Finansiella. Vänskapliga.

Och om vi därmed VÄLJER att fullfölja dessa saker som känns som måsten, så har vi valt att dessa konsekvenser väger tyngre än det vi får av att inte fullfölja dem. Och nyckelorden i den meningen är, som du säkert redan listat ut, ”väljer” och ”valt.”

Det behöver inte innebära att saken helt plötsligt blir en dans på rosor. Men det innebär ofta åtminstone att vår frihet inte blir lika kvävd, och att detta ”måste” därmed blir lite lättare att bära.

Eller så kanske vi väljer att sluta göra denna sak. Eller så kanske vi ändrar på något i utförandet. Igen, valet är vårt.

Och ofta är det så att vi fullföljer dessa “måsten” inte för att undvika negativa konsekvenser, men för att vi, med handlingarna, strävar efter “positiva konsekvenser” som vi har tappat kontakten med – ett bortglömmande som gör att valen lätt kan börja kännas som måsten. Tänk träning, meditation eller strävande efter mål i allmänhet.

I båda fallen gäller det att hitta tillbaka till varför vi har valt det vi har valt. Och, ännu viktigare, varför vi fortsätter välja som vi gör.

För vi väljer ständigt. Och att hitta tillbaka till vetskapen om att vi gör det… det är befriande, och otroligt stärkande. Du återfår pennan. ✏️

It’s your life, you know. Or do you? 🌞


P.S. Jag tror att du är en livsnjutare. I alla fall, att du ämnar att vara mer av en livsnjutare. Det är därför du läser denna hemsida, och det är därför jag skriver på den. Men varken du eller jag är alltid här, inne på denna sida. Oftare är vi inne på våra sociala medier. På Personlig Utveckling Nus Facebooksida lägger jag upp både dessa blogginlägg (med en härlig bild), samt mer lättuggat innehåll som gör att du förblir inspirerad och informerad i din strävan efter mer livsnjutning – allt i bekvämligheten av ditt nyhetsflöde. Gilla gärna sidan för att ta del av dem (och, om du vill, hålla en dialog med mig, vilket jag skulle tycka vore jättekul). Förstås kan du avgilla när du vill. Hoppas vi ses där. ☀️