Om vi inte kan vara nöjda med det vi just nu har, kommer vi någonsin kunna vara nöjda?

”Men, hallå! Jag vill uppnå mer, ha mer, göra mer, bli mer. Jag vill sträva framåt! Hur ska jag kunna göra det om jag är nöjd med det jag just nu har?”

Jag föreslår inte att vi *även* i dessa fall borde vara nöjda med det vi just nu har. Jag föreslår att vi SPECIELLT i dessa fall borde vara nöjda med det vi just nu har.

Vår nivå av tacksamhet kan ses som vattennivån i en hink. Om vi inte har förmågan att uppskatta det vi JUST PRECIS NU har, gör, är, uppnår, och så vidare, är det som att vi har hål i vår hink.

Ju mindre uppskattande vi är över det vi just nu har, desto fler hål i hinken. Ju mer uppskattande vi är över det vi just nu har, desto färre hål i hinken.

Vi har vår hink, och så börjar vi hälla – vi strävar efter att uppnå saker, efter att bli mer, efter att ha mer, göra mer, och allt det där.

Men om vi i denna strävan utgår från en oförmåga att känna genuin uppskattning över det vi just nu redan har, kommer allt det vi uppnår rinna ut ur (den ihåliga) hinken, och inte leda till en ökad vattennivå/tacksamhet.

Varför? Här är pusselbiten: För att framtiden kommer som ännu ett “just nu.”

Om vi inte har förmågan att vara glada över det vi just nu har, VARFÖR skulle vi då ha förmågan att vara glada över det vi har om sex månader? Om sex år? Om sexton år?

Dessa framtider är inte några abstrakta, utopiska tider – de är bara “just nu,” precis samma tid som nu, bara att det är “just nu” som inträffar om sex månader/sex år/sexton år.

Så även om vi i dessa “framtider” HAR uppnått mer än vad vi just nu har, även om vi HAR hällt ned en massa mer vätska i vår hink, vad är det som säger att vi skulle vara mer tacksamma över dessa åstadkommanden om vi inte har löst vår vana av att försumma det vi “just nu” har – vare sig det är just nu’et som är precis just nu, just nu’et som inträffar om sex månader, just nu’et som inträffar om sex år, eller just nu’et som inträffar om sexton år?

Först när vi lär oss att känna uppskattning över det vi redan har, precis just nu, kan vi täppa hinkens hål och låta den fyllas med tacksamhet – nu och i framtiden. 🌞


P.S. Jag tror att du är en livsnjutare. I alla fall, att du ämnar att vara mer av en livsnjutare. Det är därför du läser denna hemsida, och det är därför jag skriver på den. Men varken du eller jag är alltid här, inne på denna sida. Oftare är vi inne på våra sociala medier. På Personlig Utveckling Nus Facebooksida lägger jag upp både dessa blogginlägg (med en härlig bild), samt mer lättuggat innehåll som gör att du förblir inspirerad och informerad i din strävan efter mer livsnjutning – allt i bekvämligheten av ditt nyhetsflöde. Gilla gärna sidan för att ta del av dem (och, om du vill, hålla en dialog med mig, vilket jag skulle tycka vore jättekul). Förstås kan du avgilla när du vill. Hoppas vi ses där. ☀️