Måndag. Imorse började den veckoliga sprinten.

Startskottet är måndag morgon, och spurten sker i 180 km/h till fredag eftermiddag. Till helgen.

Vi springer på, och ser ofta denna stund – just detta ögonblick som händer precis just nu – som endast ett av de många löpsteg vars funktion är att ta oss FRAMÅT, till målet. Till helgen.

Och det farliga är att fastän den “veckoliga sprinten” ovan (måndag morgon ➡️ helg) exemplifierar denna framåtrörelse bra, är det långt ifrån den enda orsaken till varför vi ibland sugs in i känslan av att vara påväg framåt.

Ibland är vi påväg framåt mot nästa färdiga syssla. Ibland, framåt mot lunchen. Mot kvällen. Mot imorgon. Mot helgen. Mot semestern. Mot “när jag har fått DET DÄR – kan jag vara glad/avslappnad/nöjd.”

Poängen är att vi lätt hamnar i en framåtrörelse.

Men vad händer om vi provar att, för en sekund, upphöra denna framåtrörelse?

Vad händer om vi landar lite i där vi just nu är? Även om det bara är för ett ögonblick?

För framåtrörelsen är inget annat än en INRE känsla. En känsla av att vara påväg någonstans.

Och dess upphörande gör därmed ingen skillnad för vår yttre produktivitet

… men gör all skillnad för vår inre frid.

Så, vad händer om vi landar lite i där vi just nu är? 🌻💚


P.S. Jag tror att du är en livsnjutare. I alla fall, att du ämnar att vara mer av en livsnjutare. Det är därför du läser denna hemsida, och det är därför jag skriver på den. Men varken du eller jag är alltid här, inne på denna sida. Oftare är vi inne på våra sociala medier. På Personlig Utveckling Nus Facebooksida lägger jag upp både dessa blogginlägg (med en härlig bild), samt mer lättuggat innehåll som gör att du förblir inspirerad och informerad i din strävan efter mer livsnjutning – allt i bekvämligheten av ditt nyhetsflöde. Gilla gärna sidan för att ta del av dem (och, om du vill, hålla en dialog med mig, vilket jag skulle tycka vore jättekul). Förstås kan du avgilla när du vill. Hoppas vi ses där. ☀️