Personlig Utveckling Nu

Personlig utveckling för ett älskvärt liv

Vishet är att följa dina egna råd

”Wisdom is taking your own advice.”

”Vishet är att följa dina egna råd.”
– Sam Harris

Som författaren Ryan Holiday förut har föreslagit, istället för att endast blicka till Den Gyllene Regeln (“Behandla andra som du själv vill bli behandlad”), använd även “Togaregeln”: Agera som du skulle rekommendera andra att agera.

Jag betvivlar inte att du väldigt, väldigt ofta vet vad den rätta handlingen är – vare sig det gäller ditt arbete eller dina förhållanden med andra. Som bildens citat lyder ligger visheten i dessa fall inte så mycket i att krafsa efter ytterligare kunskap (av lättja), men att anstränga dig för att applicera den kunskap du redan nu besitter.

Hur kan vi framkalla denna kunskap? Dra nytta av Togaregeln och fråga dig själv, “Vad skulle jag rekommendera om detta hände någon annan?”


P.S. Jag säger inte att det är dumt att söka upp andras råd. Det vore ironiskt. Poängen med inlägget är att vi ofta har råd att öka vår självtillit lite, och att vi borde vara försiktiga så att vi inte använder uppsökandet av andras råd som en ursäkt för att vara lat/passiv och inte göra det vi redan vet borde göras.) 🌞

P.P.S. Om du gillade inlägget, här är ett relaterat kort inlägg: Behöver du verkligen råd?

En lärdom för ökad glädje som du redan applicerar varje gång du kör bil

Tänk dig att du åker på motorvägen. Du sitter i förarsätet med båda händerna på ratten, och gasar på som vanligt. Fastän vägen är mer eller mindre rak är det svårt att hålla en EXAKT spikrak kurs framåt, så naturligtvis åker bilen ibland en aning till vänster i körfältet, och ibland en aning till höger.

Två scenarion:

1) Du har ett rejält fast grepp om ratten. Så fort bilen rör sig några centimeter åt något håll använder du ditt järngrepp för att räta upp bilen igen. Bilen ska ligga rätt i körfältet, tänker du. Kursen är att följas enligt millimetern. Dina medpassagerare känner att bilfärden inte är särskilt smooth, men snarare ganska… ryckig.

2) Du har lättat lite på greppet om ratten. När bilen åker några centimeter åt något håll uppmärksammar du det, och ser till att kursen fortfarande är framåt – du vill ju ligga kvar i körfältet. Du inser att det är svårt att hålla en 110% spikrak kurs, och att bilfärden kommer vara ryckig om du maniskt försöker korrigera varenda liten avvikelse från denna spikrakhet. Medpassagerarna tycker att det är en behaglig och smooth åktur, och paradoxalt nog är kursen följaktligen rätt så jäkla rak ändå.

Det känns som att det är lite samma i livet. Blåser vi upp och försöker hantera varenda litet småfel (varenda liten miniavvikelse från våra ideal) blir vår resa ganska ryckig, fylld med veck mellan ögonbrynen. Å andra sidan, lättar vi lite på vårt grepp om livets ratt inser vi snart att dessa små”fel” ofta planar ut i längden, och att åkturen blir märkbart mer behaglig och lättsam.

Och så finner vi en dag att vi har nått vår destination, och att vecken mellan ögonbrynen inte bara är obehövliga för att komma dit vi vill komma (för att nå våra mål), men dessutom agerar som en bromskloss för ett av våra främsta inre mål: njutningen av resan.