Här är ett översatt utdrag ur Charles Duhiggs grymma bok The Power of Habit. Texten är en sann berättelse om vad som händer när vi börjar TRO på att saker och ting är möjliga:

”Idag nådde jag botten, och ser tydligt att jag måste möta valet med öppna ögon,” skrev James i sin dagbok 1870, när han var 28 år gammal. ”Ska jag rent utav kasta det moraliska överbord, som något som inte faller i linje med mitt inre jag?”

Är självmord, med andra ord, ett bättre val?

Två månader senare fattade James ett beslut. Innan han gjorde något förhastat bestämde han sig för att genomföra ett årlångt experiment. Han spenderade tolv månader med tron om att han hade kontroll över sig själv och sitt öde, att han kunde bli bättre, att han hade den fria viljan att förändras.

Det fanns inget bevis att detta var sant. Men han gav sig själv friheten att tro, fastän beviset pekade på det motsatta, att förändring var möjlig.

”Jag tror att gårdagen var en kris i mitt liv,” skrev han i sin dagbok. Vad gäller hans förmåga att förändras skrev han, ”Jag kommer från och med nu – till och med nästa år – anta att det inte är en illusion. Min första handling av fri vilja är att tro på fri vilja.”

Under det nästa året övade han varje dag. I hans dagbok skrev han som om han hade kontroll över sig själv och det inte rådde någon osäkerhet kring hans val.

Senare skulle han berömt skriva att viljan att tro är den viktigaste ingrediensen i att skapa en tro på förändring.

Och detta ledde James inte bara till att gifta sig och börja undervisa på Harvard, men till att idag anses av många vara den moderna psykologins fader. Pretty cool.

Så, vad du än ställs inför: Varför inte UTGÅ ifrån att det, det du vill ska hända, är MÖJLIGT? (För hur osmart och självsaboterande vore det inte ändå om vi ständigt utgick från det motsatta?)