"Att leva > 0" - Personlig Utveckling

 

Mycket länkat till det förra inlägget:

Hur ofta känner vi, i magen, att fan vad nice det är att leva? Eller åtminstone vad nice det är att leva? Eller åtminstone det är mer än noll att leva – mer än neutralt, mer än ”varken bu eller bä?”

En klar majoritet av oss håller nog intellektuellt sett med åtminstone om det sista påståendet. Att det är bättre än neutralt. Såklart.

Men tror du inte vår tillvaro skulle förändras – förGYLLAS – om vi, på djupet, i magen, kände det lite oftare? Inte nödvändigtvis att ”Fan i helvete vad det är UNDERBART.” Men bara att det är ”mer än noll.” Bättre än neutralt. Jag tror det räcker.

Det bästa är att detta inte är en långsökt övertygelse som vi behöver gå igenom eld för att anamma. För är det inte just precis därför vi lever och fortsätter leva? För att det är mer än noll. Bättre än neutralt. Eller?  😎