”Det är intressant att se: När ett barn kommer in i rummet – ditt barn eller någon annans – lyser ditt ansikte upp? Det är det de kollar efter. 

När mina barn brukade komma in i rummet, när de var små, kollade jag på dem för att se om de hade knäppt byxorna, om deras hår var kammat, eller om deras strumpor var uppdragna. Du tror att din djupa kärlek visas upp eftersom du bara bryr dig om dem. Det gör den inte. När de ser dig ser dig det kritiska ansiktet. ‘Vad är felet nu?’ 

Om du istället, som jag därefter försökte göra, låter ditt ansikte prata för vad som är i ditt hjärta… för att när de gick in i rummet var jag ju glad att se dem! Det är så litet, eller hur?”
– Toni Morrison, The Oprah Winfrey Show, 2000