Många kloka hjärnor inom ämnet säger att vi, för att framgångsrikt kunna genomdriva förändringar i våra liv, samtidigt måste justera våra identiteter – sättet vi ser på oss själva – så att denna självbild faller i linje med förändringen i fråga.

Till exempel, för att gå upp en väsentlig mängd i muskelmassa och bibehålla denna väsentliga mängd muskelmassa argumenterar dessa hjärnor för att du, för att framgångsrikt kunna göra detta, till slut måste börja se dig själv som en person vars kropp har en väsentlig mängd muskelmassa – inte som en smal person som just nu har lite extra kött på benen.

Ett koncist svar på varför det kan vara så kom ut ur den amerikanska föreläsaren Zig Ziglars mun när han, under en av hans tal, sade: ”You cannot consistently perform in a manner which is inconsistent with the way you see yourself.” (”Du kan inte kontinuerligt agera på ett sätt som inte faller i linje med hur du ser på dig själv.”)

Identitetsförändring är minst sagt ett bastant ämne i sig, ett som vi inte kommer gå in på djupet på i detta inlägg. Men litet ett sätt att knuffa sin identitet i den riktning du vill är genom ett enkelt skifte i ordval när du bemöter något som inte faller i linje med din önskade förändring.

Låt oss säga att du försöker sluta röka, och en dag finner att du sitter och äter middag med några nya vänner. Plötsligt ställer sig personen mitt emot dig upp. På ett sätt som gör det tydligt att han gjort det 100 000 gånger förut börjar han erfaret gräva i sin jackficka, och hittar snabbt ett halvfullt paket Marlboro. Han slänger dig en blick. ”Ska du med ut?”

Förutsatt att du här har självdisciplin nog att avstå, svarar gemene man inte sällan något som i grunden betyder ”Jag kan inte göra det,” vare sig det är ett gammalt hederligt ”Ah, jag önskar att jag kunde göra det,” ett ”Nej tack, jag försöker sluta,” eller ett ”Haha nej, det får jag inte göra.”

Istället för att yttra detta ”Jag kan inte göra det,” säg ”Jag gör inte det.” ”Nej tack, jag röker inte.” Med detta lilla skifte gick du just från att vara en person som röker (men just nu inte kan röka) till en person som inte röker (och därför väljer att inte röka).

Det är även enormt viktigt att tillägga att denna dialog förmodligen oftast kommer ske internt. Med andra ord, oftast handlar det inte om att du låser ögon med och ska besvara en man som just frågade dig om du ska med ut och röka. Snarare handlar det oftast om att du står vid kassan på Pressbyrån och kommer på dig själv tänkandes ”Ääääeee jag vill så gärna köpa ett pack, men det kan/får jag ju inte.”

Det är här du vänder på skutan och, iklädd din nya identitet, bestämt säger till dig själv att ”Nej. Jag gör inte det. Jag röker inte.”