”Assume a virtue, if you have it not.”
– Shakespeare

Idén är simpel.

Du känner dig lite nere. Du börjar agera som om du vore glad.

Du känner dig lite långsam. Du börjar agera som om du vore snabb.

Du känner dig lite trött. Du börjar agera som om du vore pigg.

Du känner dig lite lat, lite seglivad. Du börjar agera som om du vore produktiv.

Du känner dig lite osugen. Du börjar agera som om du vore sugen.

Varför?

”It’s easier to act your way into a new way of thinking than to think your way into a new way of acting.”
– Millard Fuller

Idén är en klyscha, men som vi nu vet har klyschor ofta en poäng. Vi kan sitta hur mycket vi vill i ett mörkt rum och övertyga oss själva om att vi är produktiva, om att vi är pigga, snabba, sugna och glada. Eller så kan vi ”fakea” att vi är det och ge vår kropp och vårt sinne underlag för att förstärka tanken om att vi kanske, trots allt, är det.

Och, nej, det handlar här inte om att förtränga våra känslor. Om du känner dig lite nere, känn denna nedstämdhet. Om du är lite trött, känn denna trötthet. Som psykologen Carl Rogers sade, ”It wasn’t until I accepted myself just as I was that I was free to change.”

Men det som skiljer den som förblir nedstämd och den som börjar skapa momentum uppåt är det personen väljer att göra härnäst. Väljer du att grotta ned huvudet rejält i känslan, suckandes över övertygelsen om att denna dag bara inte är ämnad för något annat? Eller väljer du att, trots det du känner, handla ändå?

The choice is yours.