”When people are looking down the barrel of failure in their lives, they will do whatever it takes to get themselves moving, something, anything, to start climbing up toward the point of survival. And then, once they get to the point where they’re keeping their heads above water, they start heading back down again. As they start getting close enough to the failure line that they can see it coming, they go, ‘Whoops, I’m headed towards failure!’ and then they do whatever it takes to turn their trajectory around and start heading back up… and the cycle repeats.

[…]

As I began examining my successes and failures, what I gradually realized was that the very same activities that had rescued me from failure, that had carried me from the failure line up to the survival line, would also rescue me from average and carry me from the survival line to the success line – if I would just keep doing them.

[…]

You know what this means? It means you already know how to do everything it takes to make you an outrageous success. Thats how you’ve survived up to this point. And if you can survive, then you can succeed. You don’t need to do some brilliant, impossible thing. You don’t need to learn some insanely difficult skills, or have some genius-level brainstorm of an innovative idea. All you have to do is keep doing the things that got you this far.

Which is exactly what 99,% of people don’t do.”
– Jeff Olsen, The Slight Edge

Så, precis som vi tidigare har pratat om, när vi når en svacka i livet beror det inte alltid på att vi gör något fel eller att vi har börjat göra någonting som är ”dåligt” per definition. Oftare än inte är det mycket möjligt att vi snarare har slutat göra det som är bra för oss, det som från första början tog oss till den höga kulle vi nu har börjat snubbla nedifrån.

– ”Men, vadå, varför skulle jag sluta göra bra saker om jag märkte att de gav mig framsteg?”

När det handlar om oss själva är det sällan lika svart på vitt som när vi läser om det i ett blogginlägg. När vi har nått någon nivå av framgång och står på den höga kullen, får vi ett sorts tunnelseende som gör att framgången – som vid det här laget känns permanent och som att den aldrig kommer avta – helt överskuggar vikten av de handlingar som de facto bar oss till framgången från första början. Försummandes handlingarnas betydelse slutar vi helt enkelt göra dem.

En av de bästa illustrationerna av detta är den kända sagan om Icarus, och en av de bästa och mest koncisa beskrivningarna av den sagan läste jag i Malcolm X’s självbiografi:

”Icarus’ father made some wings that he fastened with wax. ‘Never fly but so high with these wings,’ the father said. But soaring around, this way, that way, Icarus’ flying pleased him so that he began thinking he was flying on his own merit. Higher, he flew – higher – until the heat of the sun melted the wax holding those wings. And down came Icarus – tumbling.”
– Malcolm X, The Autobiography of Malcolm X

Så, när saker och ting börjar gå snett för oss, istället för att börja leta efter nya saker att börja göra eller dåliga saker att sluta göra, låt oss slänga ett getöga till de handlingar som bar oss till vår tidigare framgång (Icarus vingar). Nästan säkert har vi slutat göra dessa i tron om att de var lönlösa och har tappat sin funktion – försummandes att det var de som var stöttepelarna till vår framgång.