Visst är det en lite härlig tanke ändå, att inget som händer har ett ”inneboende värde”? Att saker, i grunden, bara är?

Att allt värde vi uppfattar och känner av – det vill säga vårt omdöme om huruvida en situation är ”bra” eller ”dålig” – sker utifrån de sensationer som, i vår kropp, uppstår i reaktion till det som händer eller görs?

”Detta låter ju kanon när det kommer till negativa situationer – då de inte är negativa per definition, men att det negativa snarare härstammar från vårt egna perspektiv – men är det inte lite deppigt att tänka att även de positiva situationerna kanske inte har något inneboende positivt värde?”

Intellektuellt sett låter detta som ett sunt argument. Men när du känner – verkligen känner, inte bara intellektuellt håller med om – att allt är sensationer, och därmed samtidigt att du, som vittnet av dessa sensationer, är något större än dem och situationerna de är kopplade till…

… det är en känsla av helhet. En helhet som är oberoende och ostörd av det som händer. Och denna helhet, om du frågar mig, överskuggar till FULLO all eventuell deppighet som kan tänkas härstamma från denna insikt.

För den är befriande. På riktigt.


P.S. Jag tror att du är en livsnjutare. I alla fall, att du ämnar att vara mer av en livsnjutare. Det är därför du läser denna hemsida, och det är därför jag skriver på den. Men varken du eller jag är alltid här, inne på denna sida. Oftare är vi inne på våra sociala medier. På Personlig Utveckling Nus Facebooksida lägger jag upp både dessa blogginlägg (med en härlig bild), samt mer lättuggat innehåll som gör att du förblir inspirerad och informerad i din strävan efter mer livsnjutning – allt i bekvämligheten av ditt nyhetsflöde. Gilla gärna sidan för att ta del av dem (och, om du vill, hålla en dialog med mig, vilket jag skulle tycka vore jättekul). Förstås kan du avgilla när du vill. Hoppas vi ses där. ☀️