Personlig Utveckling Nu

Personlig utveckling för ett älskvärt liv

Måste vi bli galna och få ångest över att ha mycket att göra?

På andra sidan boxningsringen har min motståndare i livets match på sistone vart den evigt fulla – eller aldrig tomma – att-göra-listan.

Denna motståndare har jag försökt skölja med slag från både höger- och vänster knytnäve; borde jag vila mer om dagarna, borde jag ha färre saker på listan, kan jag på något sätt ändra hur jag ser på listan, borde jag ha en listfri dag om veckan?

De möjliga slagkombinationerna är oändliga, och trots min fotfärdighet och svettiga panna har motståndaren på andra sidan ringen stått stark – ångesten över att inte få gjort allt det jag vill få gjort har kvarblivit.

Men så slog det mig. (Inte motståndaren – jag fick en insikt!)

Jag motsätter mig denna att-göra-lista, denna lista med saker jag har valt att få gjorda. Jag motsätter mig den för det känns som att Aaaah! jag får aldrig någon fritid och jag vill bara ta det lugnt och Waah! jag känner mig överväldigad.

Men, hallå, jag vill ju göra dessa saker. Jag vill ju få dessa saker gjorda. Jag älskar när jag får dessa saker gjorda – för då kommer jag närmare dit jag vill och den jag vill bli. 

Så varför ens motsätta sig görandet från första början?

Med denna insikt, vilken manifesterade sig i orden ”let’s rejoice in getting lots of shit done,” skiftade sig den nedtyngande ångesten över allt jag hade att göra till en upplyftande gnista inom mig att köra på.

Självfallet är det ingen dum idé att ta kontinuerliga pauser från allt görande, men jag tror vi har mycket att tjäna på att få ett bra förhållningssätt även till självaste görandet i och med att det upptar en så extremt stor del av vår tid och energi.

ETT enkelt knep som anses kan öka din produktivitet med över femtio procent

Titeln till detta inlägg kan onekligen anses vara lite av en clickbait – en lite för catchy titel som får en att tänka ”Oooo” och väcker ett inre begär att läsa vidare. Men grejen är att det faktiskt handlar om ett knep, och att knepet i fråga faktiskt är väldigt enkelt, och att detta knep faktiskt kan öka din produktivitet med över femtio procent.

Sounds funky? Låt mig ge micken till Brian Tracy, en amerikansk författare och föreläsare inom självhjälp, så får vi höra vad han har att säga:

”Din förmåga att välja ut din viktigaste uppgift, påbörja den och sedan koncentrera dig helhjärtat på den tills den är fullbordad är nyckeln till hur du blir en högpresterande och produktiv person.

Särbehandling innebär att du i samma ögonblick som du påbörjar en uppgift fortsätter att jobba oavbrutet med den tills den är fullbordad. Genom att koncentrera dig helhjärtat på din viktigaste uppgift kan du reducera den tid som avsatts till den med femtio procent eller mer.

Tendensen att påbörja och avbryta arbetet med en uppgift – att ta upp den, lägga ner den och återvända till den – kan öka den tid som krävs för att fullborda den med så mycket som 500%. Varje gång du återvänder till uppgiften måste du ta reda på var du var när du slutade och vad du har kvar att göra. Du måste övervinna trögheten och få fart på dig själv igen. Du måste utveckla rörelseenergi och hitta en produktiv arbetsrytm.”
– Brian Tracy, Eat That Frog! (Svensk version: Svälj den fulaste grodan först)

Jag tror att en av de största käpparna vi ständigt pressar in i våra hjul är att vi låter oss själva distraheras när vi försöker få något gjort. Telefonen ligger bredvid oss på skrivbordet och plingar kontinuerligt (eller så endast tror/hoppas du mentalt på att den plingar till, och tar upp den varannan minut för att säkerställa dig om att du inte har missat något), Facebook-notiserna suktar ljudligt efter din uppmärksamhet, TV’n står på och säger ett par ord här och där som får din hjärna att lysa upp och skifta fokus i ett par sekunder.

Det stora missförståndet är dock att vi tror att detta inte är en big deal eftersom distraktionerna i sig inte är så farliga – om vi ska vara ärliga här, hur lång tid tar det att bara ta upp telefonen, 7 sekunder? Att svara på ett sms, 30 sekunder? Att kolla på TV’n när din uppmärksamhet omedvetet dras dit, 60 sekunder? Sakerna i sig är, med andra ord, inte världens största tidsbovar.

Men… det vi försummar är att det som tar tid är den förlust av momentum som sker när vi lägger ned det vi håller på med, skiftar fokus, och sedan återgår till saken igen. Åter igen, ”Varje gång du återvänder till uppgiften måste du ta reda på var du var när du slutade och vad du har kvar att göra. Du måste övervinna trögheten och få fart på dig själv igen. Du måste utveckla rörelseenergi och hitta en produktiv arbetsrytm.”

Och det är det som är den sanna tidsboven. Inte distraktionen i sig. Och, tro mig, det är en tidsbov – en skicklig sådan som berövar oss på mer tid än vad vi ofta tror (och berövar oss på glädje i det vi gör, en glädje som ofta uppstår när vi verkligen sätter ned huvudet och fokuserar oavbrutet en längre tid) .

Så när du har något framför dig du vill få gjort: lägg undan telefonen, stäng av datorns Wi-Fi (eller notiser) såvida du inte verkligen behöver dem (det finns även applikationer såsom Cold Turkey som tillåter dig att blocka vissa sidor under en bestämd tidsperiod), ha det du behöver för uppgiften i fråga framför dig, och KÖR.

Bestäm en tidsperiod då du inte låter dig distraheras (t.ex. med hjälp av Pomodoro-tekniken) och gör ett löfte med dig själv att inte låta dig suktas av eventuella notiser,* och, once again, KÖR.

*Det var en kuggis! Notiserna ska du ju redan ha stängt av till största möjliga mån!