Vi har alla haft den där dagen.

Den där dagen då vår att-göra-lista sträcker sig lång som Nilen, och vi kommer i en göra göra göra göra göra-trans. Du kämpar och kämpar med sysslorna, men fastän du betar av punkt efter punkt känner du inte att du åstadkommer särskilt mycket. Istället för att blicka i uppskattning över det du har fått gjort, har ditt tunnelseende fastnat på det som komma skall – det du du behöver göra.

Denna zombieliknande trans är dessvärre inte det vi brukar kalla flow – inte ens i närheten – utan en trans där du börjar leva utifrån ditt huvud och känner dig väldigt överväldigad.

I ett tidigare inlägg delgav jag dig en metod för att bekämpa detta överväldigande – nämligen att ta ett steg bakåt och fråga dig varför du gör det du gör – och här kommer en till, lite mer ”grundläggande,” lösning för att återfå rätt fokus och släppa stressen.

Och denna mer grundläggande lösning beskrivs bäst av ett citat av, the one and only, David Deida:

”To help you remember the triviality of your daily tasks, interrupt your schedule with refreshers. These refreshers should cut to your core and strip the fat [allt det du har valt att göra, men som stundtals känns som måsten] off the moment. Consider your own death. Behold an image of the most enlightened being you know. Contemplate the mystery of existence. Relax into the deepest and most profound loving of which you are capable. In your own way, remember the infinite, and then return to the task at hand. This way, you will never lose perspective and begin to think that life is a matter of tasks. You are not a drone. You are the unbounded mystery of love. Be so, without forgetting your tasks.”
– David Deida, The Way of the Superior Man

Kort sagt: Det är banalt, du har hört det så pass mycket att du nu inte ens höjer ögonbrynen när orden registreras, men livet är så jäkla mycket mer än vår att-göra-lista. Fastän detta är så extremt vedertaget och uppenbart är det så extreeeeeemt lätt att ”fastna” i sina sysslor, att fastna i ett avtal med sig själv om att inte må bra förrän listans alla punkter är överstrukna.

När vi känner detta överväldigande, istället för att lägga i högväxeln, låt oss ta en sekund, luta oss tillbaka, sluta ögonen, fokusera på vår andning, och sjunka ned i insikten om att vi är i det tidlösa nuet. Låt oss återförenas med konstanten bland alla de variabler vi trasslar in oss i.

Låt oss kliva ett steg bakåt och inse att vi, i grund och botten, har valt att göra det vi gör, och att vi varje sekund väljer att fortsätta göra det. Onekligen kanske det uppkommer konsekvenser om du skulle välja att inte längre fortsätta göra det du gör, men du har icke desto mindre alltid ett val.

Låt oss kliva ett steg bakåt och inse att livet är så mycket mer än det vi har åtagit oss och känner oss överväldigade utav.

Kom tillbaka till nuet, andas, återfå ett bredare perspektiv än det tunnelseende du förut var inlindad i, och återgå till att-göra-listan – inte jämsides med den känsla av tvång, stress, och underlägsenhet du förut kände, men med en känsla av glädje och uppskattning över att du har möjligheten att göra det du vill göra.