Det är lätt att sugas in ständig jämförelse.

Vart står jag (i den sociala hierarkin) i jämförelse med dig? Är jag högre eller lägre på stegen; är jag bättre eller sämre?

Det är ett klyschigt ämne, men, icke desto mindre, ack så förekommande. En hållbar lösning jag har funnit fungerar är helt enkelt att, istället för att se världen som konkurrensfylld – jag är i konkurrens med dig om vem som är bättre; om jag känner mig sämre blir jag ledsen/sur/arg – försök se på världen som samarbetlig.

Vad detta innebär är att du inte längre tyngs ned om du känner dig underlägsen, utan inser att du kan ta vara på den andra personens överlägsenhet. Istället för att se personen som en konkurrent, se honom som en sorts samarbetspartner som, i hans närvaro, hjälper dig komma upp till hans nivå.

Var som en tvättsvamp gentemot personen, sugandes åt dig den egenskap du känner dig bristfällig inom.

Med detta perspektiv präglas inte längre din värld av en win/lose-mentalitet (om du vinner måste jag förlora; om jag vinner måste du förlora) utan en win/win-mentalitet (det finns rum för oss båda att vinna, och detta gör vi bäst när vi är i samarbete).