… vi tar på för stort allvar de ting som Gudarna skapade för nöjes skull.

Det ansåg i alla fall Alan Watts när han en gång berömts sade ”Man suffers only because he takes seriously what the gods made for fun.” Jag tror verkligen att det ligger något i detta.

Om du är som jag höjer du nog ögonbrynet åt de två orden Gudarna och skapade, men låt oss för en sekund bortse från den allmänna uppfattningen, den allmänna dogmatiken, kring ”Gud.”

På en middag för ett par veckor sedan berättade en familjevän till mig att hans dotter hade börjat bli en sjuhelvetes försäljare. Hans förklaring till detta var inte att hon hade uppvisat grymma resultat som försäljare i arbetslivet, men istället hon hade en förmåga att vända upp och ned på hans tänkande.

För att illustrera sin poäng berättade han om när hon för första gången ville ha en iPhone. Han, pappan, var skeptisk till detta i och med att han kände att det var ett lite för dyrt inköp relativt hennes unga ålder. Men efter att ha diskuterat frågan lite med henne insåg han att han inte längre funderade på om hon skulle få en eller inte – men att han istället hade fastnat djupt i frågan om vilken hon skulle få.

Jag tror att samma gäller i vårt liv, och det är här Watts citat blir ovärderligt.

I teorin kan vi göra precis vad vi vill (ja, jag vet, vissa saker är omoraliska och oetiska; använd sunt förnuft), men inte sällan blir vi omedvetet bundna till normer, samhället, personer, you name it, och denna fria vilja hamnar helt plötsligt i skuggan av hur saker och ting ”är,” med andra ord hur saker och ting bör vara.

Det är ett så otroligt klyschigt och vanligt förekommande ämne – ”Urrrh följ inte normen!!!! Carpe diem!!” – men ändå verkar det som att vi ofta går miste om dess fundamentala sanning.

Man suffers only because he takes seriously what the gods made for fun.

  • Man suffers (oro, ledsamhet, ångest, osv.)
  • only because he takes seriously (världen är uppbyggd så att alla gör x, y & z –> jag måste göra x, y & z; jag mår kasst om jag inte får x, y & z gjort)
  • what the gods made for fun (världen är en sandlåda som vi föds in i: allt det vi anser är självklarheter/måsten har vi människor skapat för att underlätta våra liv och förse dem med mening)

Problemet tror jag uppstår när vi misstar de saker vi har skapat för att underlätta våra liv och förse dem med mening för måsten. Vi misstar stödhjulen för vad de är, stödhjul, och tar dem för måsten, när vi, de facto, kan cykla utan dem, ibland då även snabbare.

Problemet tror jag uppstår när vi, istället för att ta ett steg tillbaka och fundera på om dagens självklara normer passar in på oss – vedertagna jobb, boenden, hobbies, sätt att bemöta andra människor – tar dess existens så mycket för givet – vi förlitar oss så pass mycket på stödhjulen – att vi helt plötsligt finner oss fast i frågan om vilken typ av dessa vi bör välja. Om blir till vilken.

Våga ifrågasätta.