För inte allt så länge sedan blev en person i min närhet öppet irriterad. Som en sann predikare av Eckhart Tolle har jag i The Power of Now läst mycket om det Tolle kallar för vår ”pain-body” – det inom oss som aktivt söker och lever på negativ energi – och fastän jag har trott på denna idé ”logiskt sett,” har jag aldrig riktigt upplevt dess sanning.

Men när personen blev irriterad kände jag av en enorm dragning, ett enormt sug, att reagera på irritationen – inte nödvändigtvis genom att öppet reagera på/konfrontera personen, men snarare genom att matcha irritationen i fråga. För första gången blev jag medveten om att mitt omedvetna default-beteende i sådana situationer är att spegla den upprörda personens (kassa) energi.

Det är svårt att förklara, men jag märkte hur mycket jag tog för givet att jag skulle spegla energin; jag verkligen kände hur mycket av en självklarhet min kropp ansåg att det var. Och i och med denna medvetenhet insåg jag att jag – jag bortom det det som ville spegla energin – verkligen, verkligen, verkligen inte behövde bli irriterad.

Jag insåg att jag hade en förmåga att vara i kontakt med något större än det fantomsug jag kände, och att denna kontakt gav upphov till en sorts trygghet, ett sorts inre lugn, jag förut trodde var underlägset min omgivning.

Och jävlar vad det var befriande.

”Tension is who you think you should be. Relaxation is who you are.”
– Kinesiskt ordspråk