Dagar, högtider, månader, minuter, timmar, år, decennier, sekel, födelsedagar, sekunder…

Listan på olika definitioner och mätningar av tid sträcker sig lång.

Det skulle vara lite väl asketiskt att hävda att dessa termer gör mer skada än de gör nytta – deras förmåga att underlätta bland annat vår vardag, tidsplanering, och känsla av meningsfullhet är utan motstycke – men med det sagt tror jag ofta att vi förlitar oss så pass mycket på dess existens att vi tappar kontakt med en av livets mest grundläggande aspekter: att allt vi någonsin kommer uppleva är det råa, odefinierade här och nuet – oavsett om du väljer att kalla det ”födelsedag,” ”alla hjärtans dag” eller ”idag.”

Min uppmaning till dig är inte att släppa dessa koncept, men istället att göra ditt bästa för att inte låta dem vara överlägsna det odefinierade här och nuet. Erkänn att tidskoncepten är mänskligt skapade förlängningar, hjälpmedel, av det fundamentala nuet. Som mentala skapelser är de inte, i sig, hela sanningen – vi lever bara i ett visst tidskoncept (”nu är det februari”) till den mån vi anser att vi gör det, men vi kommer alltid leva i nuet, oavsett vår uppfattning.