”You can easily judge the character of a man by how he treats those who can do nothing for him.”
– Malcolm S. Forbes

Vi har alla hört citatet ovan i någon av dess variationer tillräckligt mycket för att det ska klassas som en klyscha.

Icke desto mindre, det är inte allt för ovanligt att vi bemöter människor bortom vår umgängeskrets rent utsagt kallt. Saker som är självklara med ens nära och kära, såsom ögonkontakt, en hälsning, och kanske till och med ett påkostat leende, blir helt plötsligt en sällsynt egenskap när det handlar om tjejen bakom kassan eller killen bredvid dig på bussen.

Med risk för att dyka för djupt ned i filosofins tankehålor, din värld utgörs enbart av din uppfattning. Är din uppfattning just nu att livet är mörkt, kallt, och negativt, så kommer livet vara mörkt, kallt och negativt. Anser du att livet är ljust, varmt, och positivt, så kommer livet vara ljust, varmt, och positivt. Fastän detta kanske inte alltid överensstämmer den allmänna synen på de sakerna (du kanske lever i mörker under en tid då många andra frodas), räcker det med att du uppfattar det som något för att det, i din subjektiva värld, ska vara det.

Vi lever alltså i en värld som består av flera miljarder olika världar, flera miljarder olika uppfattningar, närmare bestämt drygt 7 miljarder stycken.

Allt detta gäller inte bara dig, mig, och dina nära och kära, men även tjejen i kassan eller killen bredvid dig på bussen, eller vem som helst för den delen. De lever i sina världar, precis som du lever i din och jag lever i min.

Så varför inte göra något så litet som att se någon i ögonen, hälsa, och kanske till och med kosta på sig ett leende, när det, om än tillfälligt, kan lysa upp en hel värld?


P.S. Lyssnandes på Zig Ziglars ljudböcker fann jag att en av hans historier föll i linje med detta inlägg:

”Dad [Zig] tells the story of the young boy and his grandfather walking down the beach.  A big storm had come in the day before and there were hundreds and hundreds of sand-dollars washed up and starting to die in the sun.  As they walked, the grandfather would stop from time to time, reach down, pick up a sand dollar and throw it into the ocean.  Finally, the little boy asked, ‘Grandfather, why are you throwing them back in?’ and his grandfather replied, ‘So that they will live.’ The little boy thought for a minute and said, ‘But grandfather, there are so many of them! What possible difference can it make?’  And the grandfather, reaching down and tossing another one back into the ocean, said, ‘To that one, it will make all of the difference in the world.’
– Tom Ziglar