Borde vi eller borde vi inte sätta stora, håriga, djärva mål där framgång är långt ifrån garanterat (i alla fall utan förmågan att kunna se in i framtiden)?

Låt oss vända på det: Hur skulle det sett ut om människor som sätter stora mål inte fanns? Till exempel skulle USA inte existera. Inte heller skulle din stad, din familj, dina datorer, Internet, din frukost, eller många av de rättigheter och friheter du idag existera. Om du, å andra sidan, har en Hitler som sätter stora mål och du inte har en motsvarande stark målsättare som Winston Churchill på din sida, kommer inte vara särskilt mycket quo kvar i din status.

Steve Pavlina skriver att han personligen ”hellre skulle se många fler Winston Churchills, Moder Theresas, eller Stephen Hawkings som försökte och misslyckades än att ingen ens försökte.” Om du sätter ett stort mål och misslyckas så lär du dig något. Om du sätter ett stort mål och lyckas får du njuta av resultaten OCH så lär du dig något.

Det finns inget inneboende i att sätta stora mål som är stressande och minskar din inre frid. Att skapa en sådan stress kräver ett särskilt sätt att tänka, allmänt känt som att ha en stor rädsla för att misslyckas (som dessvärre många människor har betingats att ha). Att jobba på stora mål är lite som att kasta en tärning: Om det är jämt vinner du lite; om det är udda vinner du mycket. Om du inte kastar tärningen kommer du gå jämt. Det kräver inget geni för att klura ut att det låter som bra odds, och att det är en satsning värd att göras ofta.

Ännu en sida till detta är ett de flest underskattar vilka mål som verkligen är ”realistiska” för dem. Visserligen överskattar vissa sina kapaciteter och faller platt på sina ansikten, men om du aldrig överskattar dina kapaciteter genom att ibland sätta ett mål som är bortom din förmåga att uppnå, kommer du aldrig utveckla ett bra hum om dina sanna kapaciteter – du kartar aldrig ut kanterna – varpå du riskerar att spendera hela ditt liv långt under din kapacitet. Och dessvärre är detta vad de flesta gör.

”If I always did what I was qualified to do, I’d be pushing a broom somewhere.”
– Naval Ravikant

En ”optimal” strategi för vad du ska investera i livet kommer inkludera misslyckande. Tänk exempelvis på finansiell investering. Om du använder en strategi som 100% garanterar att du aldrig kommer förlora pengar, kommer den vara optimal i det långa loppet? Inte ens nära. I själva verket, eftersom du inte kan investera i något eftersom ingenting är helt riskfritt kommer du inte tjäna någon ränta över huvud taget – inflationen kommer dock få dig att förlora pengar. Samma effekt sker i din fysiska kropp. Om du aldrig anstränger dina muskler att ta i bortom sina befintliga kapaciteter, kommer du inte bara stanna vid samma styrkenivå och inte bli starkare – med tiden kommer du faktiskt bli svagare.

Och detta är vad som händer med personer som aldrig pushar sig själva att ta sig an mål som verkligen utmanar dem. De blir mentalt svagare med tiden, och förlorar mer och mer av sina förmågor. (Denna 27-sekundersvideo av Casey Neistat tycker jag illustrerar denna poäng grymt.)

Tänk tillbaka på ditt liv ett ögonblick och tänk på de gånger då du verkligen utmanade dig själv, oavsett om du framgångsrikt uppnådde det önskade resultatet eller inte. Hur skulle du vara idag om de erfarenheterna aldrig hände? Skulle du vara starkare eller svagare?

Att sätta ett mål och misslyckas med att uppnå det behöver inte anses vara någon hemsk sak att till varje pris undvika. I styrketräning misslyckas man ofta, och det är den ansträngningen – en som inte hindras av misslyckande – som till stor del gör en starkare. Dessutom kan du då karta ut dina begränsningar, så att du sedan kan korrigera din kurs och uppnå ditt mål smartare och snabbare. En styrkelyftare drar sig inte för att möta sina gränser; hen väljer inte att stanna på 5 kg-vikterna livet ut bara för att hen för stunden inte lyckades bära 50kg-vikten. Det skulle vara fånigt.

Liknande, gräm dig inte över dina egna misslyckanden i livet när du når en sådan vikt du inte verkar kunna lyfta. Ta bara ett steg tillbaka och ge dig på en lite lättare vikt ett tag, så kommer du se att du snart är stark nog att lyfta även den tunga. Dra inte slutsatsen att du aldrig kommer kunna lyfta en vikt som just nu är för tung för dig (eller uppnå ett mål som är för utmanande för dig), eller att hela processen måste vara stressande och nedslående. Lär dig att älska processen.

Källa: Steve Pavlina