Personlig Utveckling Nu

Personlig utveckling för ett älskvärt liv

“Du är författaren av ditt eget liv” – ja, men känner du att du håller i pennan?

Vad kan du göra idag för att komma tillbaka till känslan av att det är du – och bara du – som i slutändan bestämmer över din tid och energi?

Vad kan du säga nej till? ❌

Vad kan du säga ja till? ✅

Vad kan du låta vara precis som det är – fast du låter känslan av att det är valt ta mer plats, och känslan av att det är en börda du är hopplöst underlägsen därmed ta mindre plats?

Känslan av att vi måste göra något, och inte har något val i detta, är kass. Det tycker jag i alla fall. Riktigt kass.

Den sätter sina två händer runtom FRIHETENS sköra hals, och tar i tills knogarna blir vita. Vilket är trist, för jag älskar känslan av att vara fri som en 🦍. (Fri som en gorilla, som man brukar säga.)

Men sanningen är att vi i princip alltid har ett val. Vad gäller allt.

Ofta finns det konsekvenser om vi släpper ett av dess måsten. Ibland stora konsekvenser. Moraliska. Finansiella. Vänskapliga.

Och om vi därmed VÄLJER att fullfölja dessa saker som känns som måsten, så har vi valt att dessa konsekvenser väger tyngre än det vi får av att inte fullfölja dem. Och nyckelorden i den meningen är, som du säkert redan listat ut, ”väljer” och ”valt.”

Det behöver inte innebära att saken helt plötsligt blir en dans på rosor. Men det innebär ofta åtminstone att vår frihet inte blir lika kvävd, och att detta ”måste” därmed blir lite lättare att bära.

Eller så kanske vi väljer att sluta göra denna sak. Eller så kanske vi ändrar på något i utförandet. Igen, valet är vårt.

Och ofta är det så att vi fullföljer dessa “måsten” inte för att undvika negativa konsekvenser, men för att vi, med handlingarna, strävar efter “positiva konsekvenser” som vi har tappat kontakten med – ett bortglömmande som gör att valen lätt kan börja kännas som måsten. Tänk träning, meditation eller strävande efter mål i allmänhet.

I båda fallen gäller det att hitta tillbaka till varför vi har valt det vi har valt. Och, ännu viktigare, varför vi fortsätter välja som vi gör.

För vi väljer ständigt. Och att hitta tillbaka till vetskapen om att vi gör det… det är befriande, och otroligt stärkande. Du återfår pennan. ✏️

It’s your life, you know. Or do you? 🌞

Den gyllene regeln – baklänges: Behandlar du dig själv lika bra som du skulle behandlat andra?

Behandlar du dig själv lika bra som du skulle behandlat andra?

Till exempel,

… i hur du ger dig själv kritik?

… i hur du ger dig själv beröm?

… i hur du ser på dig själv?

… i hur förlåtande du är mot dig själv?

… i hur du lyssnar på dig själv?

… i vad du förväntar dig av dig själv?

… i vad du tror om dig själv?

… i vad du säger till dig själv?

Många av oss, jag själv inkluderat, behandlar stundtals oss själva på sätt som vi aldrig skulle behandlat någon annan på.

Det behöver inte betyda att vi behandlar oss själva som skit. Inte alls. Det kan vara mer subtilt.

Åter igen, till exempel sättet vi pratar med oss själva på, eller att vi kan förvänta oss saker av oss själva som vi aldrig skulle förväntat oss av någon annan. (Höga standards i all ära, men det är skillnad på att sikta högt & vara ansvarsfull, och att vara en kall tyrann mot sig själv.)

Men oavsett om det är skit eller bara subtilt, varför skulle det vara okej överhuvudtaget?

Om vi inte blir vän med oss själva har vi en ovän för livet – bokstavligen. DET kallar jag att känna motvind under dagarnas gång.

Och om vi tänker bortom oss själva för en sekund: Vilken person tror du utstrålar bäst energi och har en bättre påverkan på andra – personen som är har ett bra förhållande med sig själv, eller personen som går runt i en inre konflikt?

Dessutom, utöver vår mer abstrakta utstrålning, är det verkligen långsökt att tro att sättet vi konkret behandlar andra på, om än bara till en viss grad, är en reflektion av hur vi behandlar oss själva?

Låt oss försöka finnas där för oss själva. Allt flyter på så mycket bättre och blir så mycket roligare då. 💚