Personlig Utveckling Nu

Personlig utveckling för ett älskvärt liv

Personlig utveckling (livet) behöver inte vara/kännas så jäkla komplicerat

Det finns en relativt stor risk med att hålla på med något som personlig utveckling. 

Med personlig utveckling menar jag att i någon form medvetet sätta sig ned och dissikera oss själva/vårt liv i helhet, och kolla på de olika komponenterna för att se vart vi kan justera något för det bättre.

Risken är att det är lätt att tro att allt är, och behöver vara, så jäkla komplicerat. 

För vi kollar ju på varje komponent med förstoringsglas, på ett sätt. 

Vi tar upp komponenten som är ”mindset” och kollar på den – hmm, vad är ett mindset? Finns det ett ”rätt” mindset? Om det finns ett ”rätt” mindset, är detta mindset rätt i alla situationer? Om nej, vad är rätt i de andra situationerna, och hur kan vi urskilja dessa situationer? 

Vi tar upp komponenten som är ”planering” och kollar på den – hmm, hur långt framåt borde vi planera? Hur borde vi planera? Dagslistor? 5-årsmål? Borde vi ens planera – tänk om vi rutar in oss själva i något vi snart kanske växer ifrån? 

Vi tar upp komponenten som är ”närvaro” – hmm, vad är egentligen att vara närvarande? Hur kan vi bli närvarande? Eller är vi kanske alltid närvarande? Eller är vi kanske alltid närvarande, men att vi måste inse att vi är det för att skörda dess fördelar? 

Poängen är att komponenterna i personlig utveckling – rättare sagt, komponenterna i livet, vilket personlig utveckling väl är en återspegling av – är sååå många. Ändlösa.

Och lever vi våra liv med huvudet neddykt i förstoringsglaset, fast i analysen av dessa komponenter, är det lätt att trassla in sig i detaljerna.

Till slut känns det inte så avlägset att bara rynka på ögonbrynen, kännandes att ”Fasen, det här är ju överväldigande komplicerat.”

Nej! Nein nein nein. 

När vi känner att detta är överväldigande komplicerat har vi, tror jag, låtit MEDLEN (analys och justering av de komponenterna) överskugga ÄNDAMÅLET (varför vi analyserar och justerar komponenterna).

För varför gör vi det egentligen? Vad är vi ute efter med allt detta?

Är det inte helt enkelt så… att vi gör det för att må bra? … och hjälpa andra må bra? 

Ahhhh… Det hela kanske inte behöver vara – eller kännas – så komplicerat, trots allt? 


P.S. Detta sagt, det blir nog jobbigt om vi går runt och förväntar oss att alla komponenter i personlig utveckling/livet ska vara överdrivet simpla. Alltså, bara för att helheten inte behöver vara så komplicerad – det handlar väl i slutändan om att må bra och göra bra för andra – innebär det inte att komponenterna inte är komplexa.

Inte sällan FINNS det många faktorer att ta hänsyn till. Saker och ting ÄR inte alltid helt svartvita. Men har vi kontakt med det mer okomplicerade ändamål med det hela (samt kommer till ro med realiteten att saker faktiskt kan vara komplexa) trasslar vi inte in oss lika lätt i det.  😎

rememBEr WHO YOU WANTed TO BE – (Be who you want to be)

”Be who you want to be.” 

Jag tycker det är bra att bokstäverna som är suddade (”Remember who you wanted to be”) är suddade, inte för att gårdagens tankar om vilka vi ville vara alltid är dåliga, men för att de är gårdagens tankar.

Det ÄR en väldigt stor klyscha som vi alla har hört 50 000 gånger, men jag tror på entreprenören Sam Ovens när han säger att ”the biggest blocker of your success is always yourself.”

Och ”success” i detta fall är INTE bara framgång vad gäller hur mycket pengar vi har på banken, storleken av vårt hus, eller hur välvaxad vår nya Rolls Royce är. 

Alltså, ”Det största hindret för din [glädje, sociala färdighet, initiativtagarförmåga, produktivitet, livsnjutning <vad du än vill vara/göra/ha>] är alltid du själv.”

Är vi vårt största hinder för att vi är inkompetenta, oförmögna att göra rätt? Nej. Vi är, tror jag, vårt största hinder för att vi lever kvar i gårdagen och applicerar gårdagens mönster på idag.

Vi applicerar gårdagens mönster… om vem jag är, vad jag brukar göra, vad jag brukar säga, hur jag brukar reagera när X händer, vad som brukar hända när Y inträffar, hur jag brukar se ut, vad jag tänker om mig själv, vad jag anser att jag är kapabel till… på idag.

Vi tar med oss gårdagens ”brukar” till idag, och glömmer bort att alla dessa ”brukar” inte är fasta kedjor vi är slaviskt bundna till, men lösa mönster vi har kommit att bli bekväma i.

DU ÄR INTE DIN GÅRDAG.

Jag hörde en podd för några månader sedan, där personen som intervjuades beskrev en spirituell guru som gick runt och hälsade på folk sägandes ”Hej, jag är ingen.”

Det är uppenbarligen lite av ett extremfall, men jag gillar poängen att gurun alltid går runt lite som ett blankt blad, på så vis att han aldrig låter sig själv vara bunden av sin gårdag och de förväntningar den medför – dels förväntningarna av andra, men framförallt de av sig själv.

Jag föreslår inte att vi släpper hela vår identitet, och byter ut våra namn mot ”ingen.” Endast att vi utgår från vad vi idag vill vara & göra istället för vad vi igår brukade vara & göra.

Obekvämt? Stundtals, säkerligen. Det är du som bryter dig loss från gårdagen.

Be who you want to be.